Den värsta känslan som finns..
Varför ska det vara såhär?
Vill bara bort, långt långt bort. Glömma allt.
Har känt såhär så länge nu. Trodde det skulle försvinna någongång..
Har försökt vara stark, skita i det. Säga mig sj att jag bara är löljig. Skitlöjlig. Att jag inbillar mig allt.
Men nu klarar jag inge mer..
Ta mig härifrån. Vill inte vara kvar.
Vill inte känna såhär längre.
Tack för att du finns.
Tack för att du är den enda som förstår.
Du vet. Det absolut ingen annan vet.
Du tröstar även fast du inte säger någonting. Bara jag får höra dig andas.
Skulle inte vara någonting utan dig.
Skulle ha grävt ner mig sj för länge sen.
Du ger mig det jag behöver. När jag behöver det som mest.
Du finns där när ingen annan är det.
And I call out
No one hears me
Never been, never felt, never thought I'd say a word
Ibland behöver man någon som tröstar en istället för trycker ner en..
Jag blir orolig för dig.. :S Jag vet inte riktigt om det är vi, jag.. eller någonting annat. Jag vill ju inte att du ska känna såhär.. Men om det är vi, kan vi inte prata om det då?
Jag blir orolig för dig.. :S Jag vet inte riktigt om det är vi, jag.. eller någonting annat. Jag vill ju inte att du ska känna såhär.. Men om det är vi, kan vi inte prata om det då?
