Hemma igen i Östersund.
Varit i Umeå ihelgen med familjen.
Var så himla roligt att träffa alla igen, har inte varit uppe sen gammelmormors begravning för två år sen.
Och hur länge sen jag träffade gammelfarmor kommer jag inte ens ihåg.
Det var så himla roligt att få se henne igen.
Och jag ångrar mig otroligt mycket att jag inte har varit där mer än vad jag har varit.
Jag menar, hur många är det som har en gammelfarmor?
Och som dessutom är pigg, glad och klar i knoppen?

Sen såg jag henne med helt andra ögon än förut, hon va ju så himla söt!
Hon fnissade och skrattade om vartannat.
Hennes närminne kanske inte var klokrent jämt och hon kanske inte hörde allt man sa. Men hon va så nöjd med sitt liv, så glad.
Och för mig som jobbar inom vården är det sällan du ser gamla som är nöjd med sitt liv. Det enda hon saknade var att få fara upp till torpet och se hur det såg ut efter att hennes son hade renoverat.
Men hon orkar ju inte det längre, hon bor ju i Vindeln och torpet ligger i Strömsund, en liten by ovanför Storuman.
89år fyller hon i november iår.
Och äldre hoppas jag att hon ska bli, bara hon får behålla hälsan:)
Min gammelfarmor.